emeliezslife

Det här inlägget skrev jag i måndags men så hängde sig min dator och jag blev väl , milt sagt, lite smått galen. Så det blev inte av att jag publicerade det. Men nu är jag ute hos mamma och pappa och här finns det en fungerande dator, så nu kommer här ett inlägg även om det inte är helt färskt.

Klockan är egentligen för mycket... för mycket  för att jag ska sitta här när jag ska upp och öppna imorgon bitti. Jag vet (nästan helt säkert) att jag imorgon kommer känna att jag borde lagt mig tidigare.. Men jag ska alldeles snart dra mig mot sängen.

Idag har jag i stort sett bara jobbat. Upp vid 07.40, eller klockan ringde då i alla fall... Började jobba 8.30 och har jobbat till strax efter 21 med två stycken halvtimmars rast. Så kan det bli när man har kvällsmöten... Men ändå rätt skönt att ha det där mötet när man ändå ska stänga på jobbet. Då tar man allt i ett på någe vis. Istället för att det ska vara ens tidiga dag och man ska komma tillbaka igen.

Ta tre djupa andetag om du blir sådär frustrerat irriterad som man kan bli

Idag blev det en riktig långpromenad. Var ute i mer än en och en halv timme, bra där. När jag gått ett tag på vägar jag kände till och igen så gav jag mig ut på elljusspåret, där har jag ingen större koll alls, vilket ju också skulle visa sig senare.

Det började med att jag knatade på där. Såg att elljusstolparna var sponsrade av olika företag och personer, varje stolpe hade en skylt med ett nummer och ett namn där det stod vem som sponsrat just den stolpen. Jag fick för mig att det stod 89 på en av stolparna i början. Sen tänkte jag inte så mycket mer på det, utan jag gick vidare och fick syn på något, det var något där och det var inte en pinne...! Där låg en orm och jag nästan klev på den, Uha. Den var lång och svart med grått mönster, tror det var en huggorm. Ormen vände in i gräset, jag kände hur adrenalinet kom rusande. Men faran var ju redan över och jag fortsatte igen. Uppför backen och så kom nästa backe.. Jag konstaterade att man iaf inte skulle springa åt det hållet som jag gick, för uppförsbackarna avlöste varandra.

Jag hade ingen vidare koll på vilket spår som var långt och vilket som var kort. Men jag försökte, åtminstonde till en början, hålla mig till det spåret som låg till vänster och tänkte att det borde svänga runt och inte vara alltför långt. Tillslut kom jag in på en ny slinga och såg nu att numret på stolpen var 47. Tänkte då att det kanske gick neråt och att det bara var just, 47 stolpar kvar. Och visst minskade numrena på stolparna, bara det att jag efter en stund upptäckte en stolpe med numret 89 på. Då kände jag mig lite smått uppgiven. Här hade jag gått runt i skogen och var någonstans på spåret (kanske mitt i ett långt spår, jag hade ju som inte riktigt någon koll) och så när jag tror att man kan kolla av numren på stolparna för att ta sig tillbaka och se ungefär hur långt det är tillbaka. Då upptäcker jag en stolpe med (vad jag tror är) samma nummer som på den i början. Jag tänker; nej, finns det flera stolpar med samma nummer.. då kanske jag är mitt ute i skogen någonstans och inte alls nära slutmålet. Men jag knatade på och numrena bara ökde och ökade.. Men tillsist kände jag igen mig en aning och jag började känna att jag nog var  på väg tillbaka. Och mycket riktigt så komm jag nerför backen där jag sett ormen och tillbaka till utgångsläget. Och på skylten där jag trodde att det stått 89 i början, hade det i själva verket stått 98, så det var ju lite logiskt iaf.

Sedan gick jag vidare och hälsade på Jimmie, Linda och Nova en stund. Sen vidare till nästa storebror men där var det ingen som öppnade när jag plingade på. Så det bar av hemåt, och det kanske var tur det. För magen min nästan vrålade efter mat och energin hade verkligen börjat sina. Så väl hemma blev det viktigaste uppdraget att ordna något att äta. Det fick bli wok och nudlar, helt okej och till och med ganska gott! Satte mig på balkongen i solen och käkade, härligt.

Hade datorn framför mig där på balkongen också.  Jag skulle svara på ett mejl. Satt och skrev en stund och fick ihop ett långt meddelande men vad händer då...? Jo datorn bestämmer sig för att hänga sig och slutligen starta om sig! All text borta! Sånt kan jag bli galen på! Uha. Så nu blev den stackaren som skulle få mejlet lidande för jag orkade inte sitta och skriva om allt en gång till. Nu fick det bli en mycket förkortad version med bara det allra viktigaste i. Men men... får väl skriva mer vid ett annat tillfälle då jag känner att jag kommit över sveket från datorn, hehe.

Nu sitter jag här på balkongen i solen och njuter av sensommarsolen, underbart! Men vill göra något mer, vill ut på äventyr. Hoppas att jag och Danielle ger oss ut på äventyr på fredag om inte annat.

Hoppas ni också får njuta av solen!

Har hunnit med en hel del en dag som denna. Mötte upp Sandra i Norrtälje och lunchade med henne innan hon skulle bege sig till jobbet.

Sen tog jag en sväng på stan. Där köpte jag faktiskt en veke till min oljelampa som nu äntligen fungerar igen.Den står i skrivande stund på bordet framför mig och brinner så fint, veken var inte riktigt den rätta men det ser ju ut att fungera ändå.

Kan även bocka av nagellacks borttagning och puder, från listan över saker att köpa. Och om jag nu skulle fått för mig att skriva upp 2 par leggins på den där listan, så vet jag redan nu att jag kan stryka det på en gång. För jag har redan köpt det i  fall om att jag någon gång, lite längre fram hade tänkt skriva upp det. En del saker får man helt enkelt köpa i förebyggande syfte, det skulle ju kunna bli så att jag behöver två par leggins och nu när jag redan köpt dem så slipper jag ju skriva upp dem på listan, man får ju inte vara dum!

Sedan bar det av ut till lunda. Där trivs jag. Vi fikade, en kanelbulle rikare blev magen, mumms. Sen blev det middag. Efter middagen försvann jag, Ingan och Dogge ut i skogen för att gå på kantarelljakt. Så hittade vi några kantareller då..? Om vi gjorde...! Massor, jag kom hem med två påsar! Så nu kan jag käka kantarellmacka i ett år nästan!

Efter ännu en fika, denna gång med jordgubbar och mjölk, så var  det dax att åka till Vigelsjö för att umgås med Lollo. Vi spenderade några timmar i soffan pratandes om allt och inget. Tillslut bar det av hemmåt igen.

Dagen till ära hade jag knappt någe batteri kvar i mobilen, vad man känner att man behöver den där mobilen just då när batteriet är på väg att ta slut. Det är ju även speciellt då som man känner för att skicka sms till folk. Det är som om att hjärnan får en knäpp, just för att man vet att man inte kan, så vill man . Men efter lite om och men så fick jag i alla fall tag på en laddare och kundegöra mig fullt kontaktbar igen.

Undrar om ni är lika trötta som jag

Så sitter man här igen...

Hemkommen från middagen med jobbet. Det var trevligt och rent utav lite mysigt. Vi satt i en inredd lada ute på landet. God mat och dryck (bortsett från den där shotten som jag fick av Ulrika, uha) och trevligt sällskap. Tog med den likör 43 som jag hade kvar i barskåpet och skulle även ta med mig grenadine så att jag kunde göra en riktigt god drink. Packade ner det i en påse tillsammans med lite annat drickbart och en lime. Jag ställde in hela påsen, packad och klar, i kylskåpet för att det skulle vara kylt så länge som möjligt. Jag kom faktiskt ihåg påsen då jag skulle bege mig. Men när jag väl ska bjuda på min drink så upptäcker jag att det ju inte alls är grenadine som jag lagt ner. Nej, då är det ju en annan drinkmixer som nästan ser ut likadant som den jag skulle ha. Jag hade ju inte ens någon grenadine hemma men det hade ju jag glömt då. Jag trodde att det var den jag packat ner. Men de fick en drink i alla fall, även om den inte fick den där sista finichen...

Men trots shot och drink utan grendandine så var det en trevlig kväll. Men nu är det strax sovdax.

Sov gott. Over and out.

Så var det fredag och helgen är här. Härligt!

Gick ifrån jobbet fem över fyra och nu sitter jag här en stund innan jag ska ta mig en dusch och göra mig iordning för kvällen. Det blir middag hos chefen med jobbet. Hoppas på en trevlig kväll. Ska inte köra heller så det blir nog lite vuxendricka med...

Imorgon bär det nog av in till Norrtälje för att träffa Sandra, det var ett tag sen nu. Kanske det blir en promenad genom stan.. Vi får se vad vi hittar på.

Sen ska jag nog träffa Lollo också. Det får nog bli en lugn lördagskväll, en film och lite godis skulle ju inte sitta helt fel, eller..? Kanske man borde skippa det där sista.. Men man måste ju leva också. Planerna är inte helt spikade än, den som lever får se...

Det här kan i alla fall bli en bra helg.

Ha en härlig fredag!

Klockan ringde 07.40. Hade en buss att hinna med, ingen tid att förlora. Jag tog mig upp direkt och in i badrummet. Duschade och gjorde mig i ordning. Men någon frukost hann jag inte med. Sen bar det av ner för trapporna och iväg till busshållplatsen. Jag hann!

Väl framme vid tekniska hade jag lite tid på mig, så då passade jag på att köpa mig lite frukost, det satt fint. En bussresa senare och jag var på plats i Norrtälje, i tid och allt.

Senare träffade jag Lollo, vi mötte upp Liza. Det blev en fika på Tösses följt av en solig eftermiddag i parken.

Kvällen har jag spenderat med mamma och pappa. Vi skulle grilla ute vid Kappelskär. Så efter att ha handlat lite smått och gott hämtade de upp mig och vi var på väg. Väl framme bestämde vi oss för att det inte var något bra ställe att grilla på, så vi åkte vidare för att hitta en bra plats, dvs en plats där det var sol, havs- eller sjöutsikt och inte alltför blåsigt . Efter att ha åkt runt och letat en stund bestämde vi oss för att Borgmästarholmen fick bli platsen med stort P den här kvällen. Väl ute på holmen hittade jag ett perfekt ställe för vår mysiga picknic! Engångsgrillen jag köpt ville inte riktigt som vi, men pappa kämpade på och tillslut fick vi fart på den. Vi hade en mysig kväll och jag njöt av att få lite egentid med både mamma och pappa. 

 

Nu är det hög tid att dra sig mot sängen. Ska upp och jobba om några timmar.

Simma lugnt!

Så har även jag tänkt mig att jag ska börja blogga.

Tanken om att börja blogga dök upp för ganska länge sedan, sen har den fått rota sig. Nu har jag skaffat mig den här sidan och du har hittat hit. Här tänkte jag skriva om lite av varje, det som faller mig in och känns aktuellt för mig. Ni kommer nog kunna läsa om mina äventyr och vad jag har haft för mig.

För er som inte känner mig kommer här en kort presentation så att ni ska veta lite mer om vem jag är.
Jag heter Emelie Maria Elisabeth. Året då jag för första gången såg solljuset var 1987. Jag bor i Rimbo som ligger ca 5 mil nordost om Stockholm. Jag är uppvuxen ca 5 km utanför Rimbo. Där bodde jag i en villa med min mamma, pappa, mina två storebröder och min lillebror. Jag har bott i Norrtälje också men nu är jag tillbaka i Rimbo igen. Har min familj och mitt jobb här, så just nu passar det bra.